Drivkraft

Idag när jag stod där framför alla engagerade och nyfikna idrottsvetarstudenter blev jag påmind om varför jag faktiskt startade Idrottsentreprenörerna. Jag började plugga Idrottsvetenskap och Idrottspsykologi av precis samma anledning som många av de som var där idag – jag gillade idrott. Jag visste inte hur mitt jobb skulle se ut, men jag valde att plugga något som jag brann för och något jag tyckte var kul. Jag ville, och vill fortfarande, skapa mitt eget drömjobb. Problemet och frustrationen under utbildningen var att jag upplevde att ju mer jag pluggade Idrottsvetenskap desto mer kritisk blev jag till Idrotten. Den var inte lika kul längre, den hade mörka sidor som jag inte reflekterat över tidigare. Till slut kunde jag inte ens kolla på Sporten, Champions League och läsa Sportbladet med samma tillfredställelse längre. Jag önskade att jag kunde ta av mig mina Idrottsvetarglasögonen och bara njuta på samma sätt som min otroligt idrottsnördiga pappa, men det gick inte.

Som tur var kom en kurs i projektledning och jag såg min chans att göra något. Jag tog alla teorier och modeller och paketerade dem i något som senare blev mitt sommarjobb i fyra år. Jag skapade ett aktivitets- och utbildningsläger för unga och jag insåg hur häftigt det var att ha en idé och få någon annan (tack Väffi på Bromma KFUM!) att tro på min idé och samtidigt ge mig resurser till att förverkliga den. Jag hade på riktigt använt min utbildning och skapat något nytt. (Vi körde projektet i fyra år och jag lovar att jag kommer lyfta den resan senare men nu tillbaka till frustrationen).  Varför var det inte fler som gjorde något praktiskt med sin utbildning? Varför startade inte alla studenter något på riktigt i projektledningskursen? Varför diskuterade vi hur dum idrotten kunde vara med sina strukturer, normer och konservativa idéer men gjorde inget åt saken? Varför används och syns inte all idrottsforskning mer? Och varför tar Sverige inte tillvara på de tillväxtmöjligheter som finns inom idrottsbranschen? Jag har absolut inte svaren, men vill tillsammans med er lyfta frågorna. Och idag fick jag kvitto på att min idé om att inspirera till en mer nytänkande idrott fortfarande behövs. Jag vill genom Idrottsentreprenörerna visa på positiva exempel och dela med mig av tankar och erfarenhet kring hur entreprenörskap och kreativitet kan bidra till en mer attraktiv och hållbar idrott.

Vi har passerat start och det är minst ett Marathon innan vi är i mål. Heja!